Lillebror.

Begravningen är över. Otroligt fin, ledsam, overklig... Jag vet att han har det bra var han än är. Men saknaden kommer alltid finnas där. Tror att vi kommer ses en dag igen.

Ett kollage Micke har gjort på teckningarna småbarnen la på kistan, även en Boforsnalle.

Tungt.

Vissa dagar går så bra... Men just idag är det tungt... Försöker koncentrera mig på att inte ångesten ska ta över helt.
Har egentligen mycket kul att hitta på, är ju i Idre. Alla dagar jag har vart här har gått så bra men inte idag... Hatar känslan av att nästan inte kunna andas. Varför skulle detta drabba oss? Det känns som en förbannelse vilar över vår släkt... Så är det ju naturligtvis inte men jag känner så.
Måste rycka upp mig, livet går vidare. Gud ge mig styrka!


Miot